Min fru Nina som jobbar på Riksarkivet var och hörde en
föreläsning om Din bok. Hon köpte den, och jag kastade mig
genast över den och läste i går. Och
blev rätt tagen, måste jag säga. Historien om Dina föräldrars väg genom Holland
till Sverige är omskakande, som Anne Frank fast med betydligt lyckligare slut.
Jag
visste ju att din familj var judisk men det betydde ungefär lika lite för mig
som jag av boken förstår att det betydde för er när ni var små. I vuxen ålder
har jag förstås någon gång tänkt att det måste finnas en förhistoria, men att
den var så dramatisk kunde jag inte ana (och tydligen inte ens ni bröder...). I
det yttre var ju inte våra liv särskilt olika heller: en borgerlig tillvaro
med hus i villaidyllen, tyska hembiträden - och någon annan som sköter
trädgården.
Jag
hittar för övrigt några bekanta namn i er släkthistoria också. Waldenström till
exempel: PP Waldenström var en stor gestalt hemma eftersom både mina föräldrar
vuxit upp inom Missionsförbundet, som han grundade (som studenter i Uppsala
bodde de också på Waldenströmska studenthemmet, med frikyrklig inriktning). Och
eftersom pappa Erik Hjalmar Linder [författare och litteraturvetare, 1906-1994] forskade om Hjalmar Bergman hade han mycket med Signe Lindberg
att göra genom åren (och från 1968 började jag jobba på Expressen och hade Bo
Strömstedt som chef, han kom hem efter somrarna på Dalarö och talade oavbrutet
om alla Bonniers och om Signe, vars hus han hyrde med sin familj).
Gjorde dock en reflexion när jag läste din
bok. På senare år har det ju kommit en del vittnesmål från den andra
generationen och även om det finns en del gemensamma nämnare – som tystnaden,
eller de helsvenska namn som så många av er fick! – så slås jag av hur olika
livet i Sverige ändå kom att arta sig för den första. Tänker mest på Göran
Rosenbergs gripande bok om fadern. Det är ju en väldigt dyster och olycklig
historia, pappan kunde ju tydligen aldrig finna sig tillrätta här efter kriget.
Han bar visserligen på mycket djupa ärr efter tiden i koncentrationsläger, men
han verkar ju också ha hamnat i en helt annan social situation än era
föräldrar. Jag vet ju inte hur de mådde egentligen, men av det du berättar
verkar de ju ha inrättat sig ganska bra i det nya livet. De hade ju också redan
en rätt stor släkt och vänner i Sverige - och jag tänker att just det måste ha
gjort en oerhört stor skillnad för att lindra känslor av yttre och inre exil.
Tänkvärt
och intressant alltihop och tack från
en gammal granne!
Lasse
Linder
No comments:
Post a Comment