Saturday, December 15, 2012

Kommentar från Tomas G Olsson, VD för Svenska Resebyråföreningen

Din bok köpte jag redan i våras eller kanske var det i somras. Jag har i alla fall läst den och fann den mycket intressant och läsvärd. Det var verkligen i sista stund som dina föräldrar räddades undan transport till något av nazisternas utrotningsläger.

Du måste ha lagt ned mycket omfattande arbete, innan boken slutligen kunde ges ut.

Thursday, April 26, 2012

Kommentar från Kalle Wannberg, företagare och ordförande i Företagarna Sollentuna

Boken med sitt dokumentära material öppnar en dörr till ett dystert förflutet som världen tyvärr fortfarande får uppleva i många olika skepnader.

Vad man slås av är avsaknad av känsla för mänskliga rättigheter, rättspatos och engagemang hos många offentliga befattningshavare i sammanhanget medan andra som det verkar helt medvetet hindrar rättvisan att ha sin gång. Mellan raderna kan man känna att befattningshavare i många fall varit rädda för att ta ”riktiga beslut”…kanske hade man också order från högre ort?

Man får känslan av att många gånger är passivitet något som används för att inte behöva få reprimander från något håll.

Å andra sidan framgår det att det som alltid finns människor som gör det rätta även med risk för sina egna liv. Tyvärr fick inte alla öden ett lyckligt slut trots att många ställde upp och riskerade sina egna liv. Ändå bör de tjäna som förebilder för sitt mod och sin empati.

Boken skulle säkert vara lämplig läsning för politiker och offentliganställda för att stärka känslan av att rakryggat våga stå upp säga sin mening när orättvisor sker.
Boken är också ett bra exempel på vad som kan ske när man bara tiger, blundar och inte lägger sig i.

På köpet får man en välskriven och intressant släkthistoria med ett ovanligt rikt och för många tidigare okänt källmaterial.

Även om man hoppas att människor lärt sig av historien slås man ändå av att även i dag förekommer förföljelser av religiösa och etniska grupper som behöver en fristad, trots att alla religioner och världssamfund predikar kärlek, rättvisa och respekt för varandra.


Monday, April 16, 2012

Kommentar från Johan Kahn, advokat, Stockholm

En mycket välskriven och väldokumenterad bok som har gett mig ovärderlig kunskap om mitt eget ursprung såväl som Europas historia. Imponerande gensvar på boken. Kan bara instämma.

(Johan är en avlägsen släkting som Bertil upptäckte först för några år sedan i sina fördjupade efterforskningar om sina rötter).

Kommentar från Ola Samuelsson, ekonom, Barcelona

Jag har i påsk avslutat din bok.

Förintelsen och judeförföljesen, en förskräcklig epok i vår historia som jag naturligtvis är bekant med genom film, böcker etc. Att nu också i mer detalj få namn och ansikten gör det mer skrämmande och frågan som latent finns med under hela läsningen är förstås ”hur kunde det hända?”

Följdfrågan också given ”kan det hända igen?” och när vi nu i dagarna minns 20 år efter Bosnien krigets början känns frågan befogad.

Intressant är det att ta del av dina föräldrars strävan komma till Sverige. Det kan inte funnits tvivel för den svenska myndigheterna vad som hände i Tyskland. Var handläggningen bara ett sätt försvara svenskarnas arbeten och intressen eller fanns det ideologiska motiv också.

Har den frågan utretts tillräckligt?

Omfattningen av arbetet som är nedlagt av dig för att skriva den här boken kan jag inte ens tänka mig. Jag vet också att jag själv inte skulle kunna uppbringa den tid och energi som måste ha krävts men kan i alla fall säga att den givit mig inspiration att kanske en dag undersöka min egen släkts bakgrund. Kanske du en dag kan ge mig tips.

Tack för en tänkvärd bok och den sista frågan jag ställer mig och som kanske inte framkommer i boken är ”hur känner du det innerst inne?” Du har fått många svar i din research men hur arg blir man, hur ledsen blir man, hur hanterar man alla orättvisor mot nära och kära.

Hur går man vidare?

Tuesday, March 27, 2012

Kommentar från Alexander Hagberg, auktoriserd revisor, Stockholm

Angående ” Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad ”
En enastående skildring från en tid som aldrig får glömmas. Om man ser Klas Åmarks omfattande bok ”Granne med ondskan ” som ett allmänt verk som behandlar tiden 1933-45 med hur hela den svenska statsorganisationen anpassade sig till att vara följsam med den nazistiska tyska maktapparaten kan man se ”Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad” som en pendang och fördjupningstext till detta verk. Den andra motsvarande pendangen är Eva Åsbrinks bok ” Och i Wienerwald står träden kvar ”. Oppenheimers bok behandlar förutom - med den grundlighet som kännetecknar en revisor - de historiska skeendena även den ensamma människans utsatta situation mot en total byråkratisk och känslokall statlig övermakt. Den grundforskning som finns i boken i form av dokument från utrikesdepartementet varvas med mycket personliga dokument som menyn vid pappa Kurt och mamma Ellis bröllop 1937!  Dessa personliga dokument och fotografier gör att innehållet i boken känns nära och stundtals kusligt – inte minst under beskrivningen av familjen Oppenheimers vistelse i Holland. Härigenom får berättelsen en nerv och känslosamhet som engagerar och intresserar hela vägen genom läsningen. Redogörelserna för hur dåtidens judiska familjer (och kristna…) förhöll sig till sin religion, varandra och omgivning ger också en insyn i detalj i ett väl beskrivet tidsdokument med bland annat brevväxlingen mellan Per Lindberg och hans hustru Signe som en av höjdpunkterna. Sammantaget kan sägas att jag är djupt imponerad över den historia som nu  slutligen blev berättad.
Lidingö den 26 mars 2012
Alexander Hagberg
En annan revisor

Monday, March 19, 2012

Kommentar från Bengt Linden, företagare, Stockholm

Under årens lopp har jag läst och studerat massvis av litteratur som behandlar tiden mellan krigen, Nazismens ursprung och utveckling, Tysklands och Europas historia samt Förintelsen.

Det började med Leon Uris böcker och den senaste jag läst heter Ändhållplats Sverige och är skriven av Ramona Fransson. Vägen har gått över allt från Simon och Ekarna, Karin Göring skriver hem, flykten från Sobibor till En tysk mans historia, Handelsresande i Liv och ett otal andra titlar. Samtliga anknyter på ett eller annat sätt till det ofattbara som hände.

Min släkt kommer från Tyskland eller snarare från spridda delar av det Habsburgska och Hohenzollerska väldena. Mormor från Suderna och Morfar från trakterna kring Königsberg i östligaste Ostpreussen.

Av olika anledningar samlades dom i Hamburg där mamma på ett tidigt stadium blev intvingad i Bunddeutscher Mädel. Min släkt genomled kriget med utbombningar, överfulla flyktingtåg, svält osv. Min släkt hörde till dom som vid mina enträgna förfrågningar om judarnas öde före och under kriget svarade ”wir wussten nichts”. Detta hade jag svårt att tro och har väl fortfarande svårt att tro detta men dom hade väl sitt att tänka på.

En sak är säker, vi får aldrig glömma men är på väg att göra det. Det finns inte många kvar som kan berätta om lägren men jag har åtminstone träffat många av dom som överlevde och jag kan berätta för mina barn vad som hände. Kanske blir jag tvungen att ta dom till Birkenau och Auschwitz eller åtminstone till det mer lättillgängliga Dachau för att visa på de gastkramande händelser som redan börjat försvinna ur nästa generations medvetande.

Bertil, jag ser mycket fram emot att läsa Din bok.

Saturday, March 10, 2012

Kommentar från Elisabeth Münnich Arnerius, Six Fours les Plages, Frankrike

För mig var det bitvis en gastkramande läsning! Jag blev alldeles matt av alla för mig nya informationer om Sverige visavi dina föräldrar!

Har växt upp med ett ben i vardera judendom och kristendom. Min mor var goj och mycket kristen och far assimilerad jude med mycken kunskap om religionen, diskriminering och anekdoter. Han var mån om att vi barn skulle ha både julgran och julklappar! Jag är svensk i 3:e generationen. Min farfar, född 1860, vandrade upp till Sverige från Vilna dåvarande Ryssland, nu Litauen. Han blev svensk medborgare 1863.

Många människor uttrycker sig ofta mycket klumpigt och ofördelaktigt om judar. Det gamla vanliga: snåla, smarta etc. Bara häromdagen var jag på en lunch med svenskar då man pratade om danskar som “Nordens judar”!!! 

När jag träffade min man någon av de första gångerna var jag så orolig att han skulle göra bort sig i mina ögon så jag sa: ”Bara så att du vet det så är jag halvjudinna!” Och han svarade: “Och jag är skåning!”

Tack för att du tog dig tid att skriva boken! Jag satte mig ner med min far vid ett av hans 12 besök i Provence på 90-talet och så arbetade vi med hans minnen vilket blev en liten bok!