Sunday, November 30, 2014

Kommentar från Annebelle Gyllenspetz, ordförande i Samarbetsrådet Judar och Kristna i Väst, Göteborg

Hej Bertil! Hjärtligt tack för bokföredraget på kvällen den 26/11. Det var väldigt intressant och gripande. Jag ser fram emot att läsa din bok. Kul att du och mamma fann varandra där. I vår familj har det inte pratats alls om vårt judiska arv förrän jag började utforska detta i sena tonåren. Jag fick höra att det var farligt att avslöja att man var jude, så det präglade ju mig tidigt. Det drev mig att släktforska också och till slut att flytta till Israel. Det blev inte långvarigt, jag trivdes inte. Sedan länge är jag istället väldigt engagerad i dialogarbete och att jobba med information och undervisning om judendomen i skolor, föreningar och andra religiösa samfund. Jag gör också judiska morgonandakter i Sveriges Radio P1 sedan fyra år tillbaka. Annebelle

Saturday, November 29, 2014

Kommentar från rektor Paula Lundgren, Montessoriskolan Globen, Alingsås

Vi tackar Bertil Oppenheimer för en fantastisk föreläsning om andra världskriget och hans familjs historia under förföljelsen av judar. Eleverna var jättenöjda och även vi vuxna. Det var trevligt att få träffa dig efter all trevlig och positiv korrespondens. Tack för att du ville komma och tack för att du sprider kunskap i ämnet. Så viktigt![Bokföredrag för årskurs 9 den 26/11 2014]. Hälsningar Paula

Saturday, November 1, 2014

Kommentar från Ann-Charlotte Granström, Djursholm

Varmt tack för din berättelse idag![Danderyds församling den 29 oktober 2014]. Vi hörde och såg bra och berördes mycket av din historia! Du har dessutom ett härligt och ledigt sätt att berätta! Du är lätt att lyssna till! Man vill höra mera! Jag är ju uppvuxen i Göteborg, har gått i en skola med en stor andel judiska elever. Vi hade religion, inte kristendom, på schemat. Vi var vana vid klasskamrater som inte åt fläsk, som inte kunde komma hem och leka på lördagar när man bodde långt borta, vana vid att lära oss hebreiska uttryck, osv. Och vana att se judiska klasskamrater bli påhoppade, med glåpord, på väg hem från skolan. Jag har berättat hemma om din berättelse och vi har ju läst din bok också. Du gör ju verkligen ett viktigt arbete! Dessutom kan jag ana tillfredsställelsen i att förstå det som varit dolt i familjen och som förstås ändå präglat din och din brors uppväxt. Att lyssna på dig idag väckte många tankar och känslor. Inger följde med mig hem och vi fortsatte samtalet kring din historia och kring temat familjehemligheter. Hälsa! Lycka till med fortsatta boksamtal! Hur ska du fira det hundrade!? Kram! Ann-Charlotte