Kommentar från Rune Brandinger, Sigtuna

Och än en gång tack för ett inspirerande föredrag ! (Rotarymöte i Sigtuna den 24 mars 2014)

- Präglad av saklighet men ändå så fängslande att man sträckläser den

- Skriven på en exakt prosa – precis vad man kan vänta sig av en auktoriserad revisor – men ändå fylld av känslor; kanske är det just den kontrasten som gör boken så unik

Som svensk blir man omväxlande förbannad och generad över vad boken berättar. Den feghet och opportunism inom myndighetsvärlden, som boken obarmhärtigt avslöjar, hade nog en klangbotten i det svenska samhället. Att judar var ”annorlunda” och ”inte hade någon självklar plats i det svenska samhället” räckte som motiv för ”vägrad” under de första krigsåren. Det är anmärkningsvärt att ungefär 1942/43, när krigslyckan vände, så blev judarna efterhand mindre och mindre annorlunda och man kunde tänka sig att se dem som svenska medborgare (förutsatt att de inte låg någon till last givetvis).