Kommentar från Bengt Linden, företagare, Stockholm

Under årens lopp har jag läst och studerat massvis av litteratur som behandlar tiden mellan krigen, Nazismens ursprung och utveckling, Tysklands och Europas historia samt Förintelsen.

Det började med Leon Uris böcker och den senaste jag läst heter Ändhållplats Sverige och är skriven av Ramona Fransson. Vägen har gått över allt från Simon och Ekarna, Karin Göring skriver hem, flykten från Sobibor till En tysk mans historia, Handelsresande i Liv och ett otal andra titlar. Samtliga anknyter på ett eller annat sätt till det ofattbara som hände.

Min släkt kommer från Tyskland eller snarare från spridda delar av det Habsburgska och Hohenzollerska väldena. Mormor från Suderna och Morfar från trakterna kring Königsberg i östligaste Ostpreussen.

Av olika anledningar samlades dom i Hamburg där mamma på ett tidigt stadium blev intvingad i Bunddeutscher Mädel. Min släkt genomled kriget med utbombningar, överfulla flyktingtåg, svält osv. Min släkt hörde till dom som vid mina enträgna förfrågningar om judarnas öde före och under kriget svarade ”wir wussten nichts”. Detta hade jag svårt att tro och har väl fortfarande svårt att tro detta men dom hade väl sitt att tänka på.

En sak är säker, vi får aldrig glömma men är på väg att göra det. Det finns inte många kvar som kan berätta om lägren men jag har åtminstone träffat många av dom som överlevde och jag kan berätta för mina barn vad som hände. Kanske blir jag tvungen att ta dom till Birkenau och Auschwitz eller åtminstone till det mer lättillgängliga Dachau för att visa på de gastkramande händelser som redan börjat försvinna ur nästa generations medvetande.

Bertil, jag ser mycket fram emot att läsa Din bok.