Angående ” Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad ”
En enastående skildring från en tid som aldrig får glömmas. Om man ser Klas Åmarks omfattande bok ”Granne med ondskan ” som ett allmänt verk som behandlar tiden 1933-45 med hur hela den svenska statsorganisationen anpassade sig till att vara följsam med den nazistiska tyska maktapparaten kan man se ”Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad” som en pendang och fördjupningstext till detta verk. Den andra motsvarande pendangen är Eva Åsbrinks bok ” Och i Wienerwald står träden kvar ”. Oppenheimers bok behandlar förutom - med den grundlighet som kännetecknar en revisor - de historiska skeendena även den ensamma människans utsatta situation mot en total byråkratisk och känslokall statlig övermakt. Den grundforskning som finns i boken i form av dokument från utrikesdepartementet varvas med mycket personliga dokument som menyn vid pappa Kurt och mamma Ellis bröllop 1937! Dessa personliga dokument och fotografier gör att innehållet i boken känns nära och stundtals kusligt – inte minst under beskrivningen av familjen Oppenheimers vistelse i Holland. Härigenom får berättelsen en nerv och känslosamhet som engagerar och intresserar hela vägen genom läsningen. Redogörelserna för hur dåtidens judiska familjer (och kristna…) förhöll sig till sin religion, varandra och omgivning ger också en insyn i detalj i ett väl beskrivet tidsdokument med bland annat brevväxlingen mellan Per Lindberg och hans hustru Signe som en av höjdpunkterna. Sammantaget kan sägas att jag är djupt imponerad över den historia som nu slutligen blev berättad.
Lidingö den 26 mars 2012
Alexander Hagberg
En annan revisor
No comments:
Post a Comment