Kommentar från Alexander Hagberg, auktoriserd revisor, Stockholm

Angående ” Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad ”

En enastående skildring från en tid som aldrig får glömmas. Om man ser Klas Åmarks omfattande bok ”Granne med ondskan ” som ett allmänt verk som behandlar tiden 1933-45 med hur hela den svenska statsorganisationen anpassade sig till att vara följsam med den nazistiska tyska maktapparaten kan man se ”Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad” som en pendang och fördjupningstext till detta verk. Den andra motsvarande pendangen är Eva Åsbrinks bok ” Och i Wienerwald står träden kvar ”. Oppenheimers bok behandlar förutom - med den grundlighet som kännetecknar en revisor - de historiska skeendena även den ensamma människans utsatta situation mot en total byråkratisk och känslokall statlig övermakt. Den grundforskning som finns i boken i form av dokument från utrikesdepartementet varvas med mycket personliga dokument som menyn vid pappa Kurt och mamma Ellis bröllop 1937!  Dessa personliga dokument och fotografier gör att innehållet i boken känns nära och stundtals kusligt – inte minst under beskrivningen av familjen Oppenheimers vistelse i Holland. Härigenom får berättelsen en nerv och känslosamhet som engagerar och intresserar hela vägen genom läsningen. Redogörelserna för hur dåtidens judiska familjer (och kristna…) förhöll sig till sin religion, varandra och omgivning ger också en insyn i detalj i ett väl beskrivet tidsdokument med bland annat brevväxlingen mellan Per Lindberg och hans hustru Signe som en av höjdpunkterna. Sammantaget kan sägas att jag är djupt imponerad över den historia som nu  slutligen blev berättad.

Lidingö den 26 mars 2012

Alexander Hagberg

En annan revisor

Kommentar från Bengt Linden, företagare, Stockholm

Under årens lopp har jag läst och studerat massvis av litteratur som behandlar tiden mellan krigen, Nazismens ursprung och utveckling, Tysklands och Europas historia samt Förintelsen.

Det började med Leon Uris böcker och den senaste jag läst heter Ändhållplats Sverige och är skriven av Ramona Fransson. Vägen har gått över allt från Simon och Ekarna, Karin Göring skriver hem, flykten från Sobibor till En tysk mans historia, Handelsresande i Liv och ett otal andra titlar. Samtliga anknyter på ett eller annat sätt till det ofattbara som hände.

Min släkt kommer från Tyskland eller snarare från spridda delar av det Habsburgska och Hohenzollerska väldena. Mormor från Suderna och Morfar från trakterna kring Königsberg i östligaste Ostpreussen.

Av olika anledningar samlades dom i Hamburg där mamma på ett tidigt stadium blev intvingad i Bunddeutscher Mädel. Min släkt genomled kriget med utbombningar, överfulla flyktingtåg, svält osv. Min släkt hörde till dom som vid mina enträgna förfrågningar om judarnas öde före och under kriget svarade ”wir wussten nichts”. Detta hade jag svårt att tro och har väl fortfarande svårt att tro detta men dom hade väl sitt att tänka på.

En sak är säker, vi får aldrig glömma men är på väg att göra det. Det finns inte många kvar som kan berätta om lägren men jag har åtminstone träffat många av dom som överlevde och jag kan berätta för mina barn vad som hände. Kanske blir jag tvungen att ta dom till Birkenau och Auschwitz eller åtminstone till det mer lättillgängliga Dachau för att visa på de gastkramande händelser som redan börjat försvinna ur nästa generations medvetande.

Bertil, jag ser mycket fram emot att läsa Din bok.

Kommentar från Elisabeth Münnich Arnerius, Six Fours les Plages, Frankrike

För mig var det bitvis en gastkramande läsning! Jag blev alldeles matt av alla för mig nya informationer om Sverige visavi dina föräldrar!

Har växt upp med ett ben i vardera judendom och kristendom. Min mor var goj och mycket kristen och far assimilerad jude med mycken kunskap om religionen, diskriminering och anekdoter. Han var mån om att vi barn skulle ha både julgran och julklappar! Jag är svensk i 3:e generationen. Min farfar, född 1860, vandrade upp till Sverige från Vilna dåvarande Ryssland, nu Litauen. Han blev svensk medborgare 1863.

Många människor uttrycker sig ofta mycket klumpigt och ofördelaktigt om judar. Det gamla vanliga: snåla, smarta etc. Bara häromdagen var jag på en lunch med svenskar då man pratade om danskar som “Nordens judar”!!! 

När jag träffade min man någon av de första gångerna var jag så orolig att han skulle göra bort sig i mina ögon så jag sa: ”Bara så att du vet det så är jag halvjudinna!” Och han svarade: “Och jag är skåning!”

Tack för att du tog dig tid att skriva boken! Jag satte mig ner med min far vid ett av hans 12 besök i Provence på 90-talet och så arbetade vi med hans minnen vilket blev en liten bok!