Kommentar från Ulrika Burman, Sollentuna

Hej Bertil, Ja, det var ett verkligt fascinerande föredrag [digitalt föredrag för släktforskningsförenigen DIS den 8 december 2020]och jag har tänkt på det mycket efteråt. Dels för att historien i sig är så fruktansvärd och samtidigt vilken tur (eller skicklighet kanske snarare) du haft som lyckats hitta så mycket material/information i efterhand. Det måste vara jobbigt att söka i arkiv som upprättats i ett så ont syfte med allt vad det innebär. Jag har själv inga judar i min släkt men det är ju en del av allas vår historia. Jag har kommit på en fråga i efterhand och jag ställer den men du behöver så klart inte svara om du inte vill eller har tid. Jag har för mig att du sa att redan innan vi närmade oss andra världskriget, så fanns det register över människor där man markerat vilka som var judar. Var det så och varför i så fall? Fanns det alltså en vilja att veta vilka som tillhörde vilken religion långt innan? Jag har alltid undrat varför det hatet som blev mot just judarna dels blev så starkt och dels vad som startade det. Tusen tack återigen för ett väldigt bra föredrag! Du är en duktig berättare! - Bertils kommentar: Det finns ett antal Juderegister i Sverige som upprättats före, under och efter kriget. Jag har sammanställt dessa i mitt uppmärksammade föredrag: "Juderegister, hets mot folkgrupp och nätet".

Kommentar från Per Stigberg, Valla

Hej Bertil! Tack för ett mycket intressant och gripande föredrag [digitalt föredrag för släktforskningsföreningen DIS den 8 december 2020]om din släktforskning och din släkts öden. Mitt intresse för Andra världskriget väcktes när jag var ca 8 år gammal, då en ny klasskamrat från en judisk familj började i min klass. Vi blev vänner under några år och han berättade för mig att hans föräldrar flydde från Polen undan tyska nazisternas och en del av lokalbefolkningens förföljelser. Hans föräldrar pratade aldrig om deras upplevelser från deras liv i Polen vid tiden före och under kriget, när jag var närvarande. Min vän var fåordig om detta även han. Tyvärr tappade vi kontakten under tonåren, när han flyttade från orten. Eftersom jag läste tidigt för min ålder läste jag allt jag kom över om Andra världskriget och jag kommer ihåg att jag hade svårt att förstå hur någon kunde utföra något så förfärligt mot andra människor. Jag är tacksam för alla de som fortfarande kan vittna om de övergrepp nazisterna gjorde sig skyldiga till. Vi människor glömmer så lätt våra misstag och behöver ständigt påminnas om våra historiska tillkortakommanden.

Kommentar från Sven-Olof Hultén, Malmö

Hej Bertil! Stort tack för en lysande föreläsning [digitalt föredrag för släktforskningsföreningen DIS den 8 december 2020}. Man kan ju säga att lyckan log lite mot Dig i allt elände när Dina föräldrar lyckades undkomma nazismens vansinne. Att Du sedan med otrolig iver och energi lyckats dokumentera så mycket om Din släkts öden är inspirerande och att få äga boken är ett måste.