Kommentar från åhörare på Campus Manilla, Stockholm, den 5 mars 2015

Bertil! Stort och varmt tack för att Du tog dig tid att förkroppsliga och förmänskliga kampen för alla människors lika värde och längtan efter ”locket av”. Jag blev oerhört rörd och tagen, ögonen fylldes med tårar, och jag kände mig alldeles omtumlad efter din föreläsning. Det stockade sig i halsen när jag återberättade för min fru. För övrigt anser jag att det ska stå humanist på förstasidan. Det krävs ingen auktorisation. Det krävs mer än så. Jag tror du kommer att ha glädje i livet av att lyssna till P3 dokumentär om Harald Edelstam – en inspirationskälla och förebild för mig. Sonen Erik har kartlagt sin fars liv och berättar... Harald Edelstam tillsammans med sin son Erik i Manila 1967. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/91522?programid=2519

Kommentar från Gunnar Knutas, Tullinge

Bertil ! Jag har via biblioteket kunnat låna din bok och har med stort intresse deltagit i din historiebeskrivning. Tycker mycket om då du berättar om din uppväxttid som skildrar hur ni anpassat er till att leva i Sverige under ganska speciella förhållanden. För dina föräldrar hade ju en stor vänkrets som delvis delat samma öden gjort att dom känt samhörighet och haft ett gemensamt liv i församlingen. Din far var tydligen också mycket engagerad inom affärslivet vilket också gav honom utbyte med vänner som han kände förtroende för. Din mor en varm och klok kvinna som gjorde allt för familjen och gladde sej senare åt sina barnbarn. Det märkliga är ju att din far innerst inne bar på minnen från den svåra tiden med förföljelse och eländen men att han aldrig ville berätta något för er om alla umbäranden. Han ville kanske inte riva upp gamla sår och besparade er därför dessa berättelser. Min läromästare Just Broch upplevde ungefär samma öden som andra människor. Han berättade mycket kortfattat att han och hans hustru flydde till Norge, men inte samtidigt. Alice stammade från en adlig familj. När tyskarna invaderade Norge valde dom att ta sej till Sverige. Detaljer om flytten till Sverige fick jag heller inga detaljer om. Jag har för ett par år sedan läst Ingrid Carlbergs bok om Raoul Wallenberg. Som sammanfattning kan jag inte förstå hur grymma människor kan vara mot varandra där olika religioner inte ska få leva sina liv i fred. Bästa hälsningar Gunnar K