Hej Bertil,
Tack så mycket får din
koncentrerade och gripande föreläsning. Jag beundrar dig på många sätt. Vilken
uthållighet och noggrannhet att samla ihop alla pusselbitar, vid sidan om
jobbet. Och att utsätta sig för smärtan det måste ändå innebära att se vad som
hände ens föräldrar, som de själva inte kunde berätta. Att berätta är verkligen
nyckeln till att arbeta för att det ska inte hända igen, och att hedra alla
människor som drabbades av Holocaust.
Ett känsligt ämne för tyskar, frågar du. Visst, det var tyskar som planerade och genomförde förintelsen, och har man tyskt pass så känns det för mig i alla fall att jag har ett speciellt ansvar för att det inte ska hända igen, och att ha kunskap om vad som skedde och hur det kunde ske. Många gamla människor i vår församling har upplevt krigets konsekvenser i svält, död, flykt, som barn. De själva var drabbade på annat sätt, inte minst att man eventuellt kunde ha en aktiv nazist till far eller mor. Allt detta måste också bearbetas och leder ibland till försvarsmekanismer.
Sedan jag var i Yad Vashem [Jerusalem] tror
jag att jag känslomässigt ha kunnat fatta denna katastrof som kunde pågå i flera
år, för inte så länge sen. Jag försöker att göra mitt bästa för att motverka,
upplysa och sensibilisera.
Tack än en gång för din
presentation som jag upplevde som oerhört innehållsrik och bra.
Vänligen,
Susanne
Tyska St:a Gertruds församling/
Deutsche Gemeinde
Susanne Blatt, Kyrkoherde/Hauptpastorin
No comments:
Post a Comment