Kommentar från Doktor Bengt Erik Ginsburg, Stockholm

Hej Bertil!

Din bok är ett oerhört viktigt dokument över förhållanden i Europa som det idag är svårt att förstå att det kunde hända. Men din berättelse har också paralleller till berättelser som många flyktingar bär med sig idag från olika delar av världen. De hände på Balkan på 1990-talet och idag från många andra delar av världen där människor utsetts för förtryck och förföljelser. Människor med de mest ohyggliga berättelser blir inte trodda. Det kollektiva förnekandet och den kollektiva tystnaden blir grymheternas beskyddare. Din berättelse i din bok fogar sig till andra ovärderliga vittnesmål över mänsklig grymhet. Den ger bilder av en vardag utanför koncentrationslägren, över modig mänsklig värme och en medvetenhet om det fruktansvärda som förgiftade ett helt samhälle. Det är svårt att förstå att inte motståndet mot detta var större och kraftfullare, utan att det fick pågå!

Hälsningar

Bengt Erik Ginsburg

Barnläkare, läkare i det svenska flyktingmottagandet 1985-2000

Kommentar från Kyrkoherde Susanne Blatt, Stockholm

Hej Bertil,

Tack så mycket får din koncentrerade och gripande föreläsning. Jag beundrar dig på många sätt. Vilken uthållighet och noggrannhet att samla ihop alla pusselbitar, vid sidan om jobbet. Och att utsätta sig för smärtan det måste ändå innebära att se vad som hände ens föräldrar, som de själva inte kunde berätta. Att berätta är verkligen nyckeln till att arbeta för att det ska inte hända igen, och att hedra alla människor som drabbades av Holocaust.

Ett känsligt ämne för tyskar, frågar du. Visst, det var tyskar som planerade och genomförde förintelsen, och har man tyskt pass så känns det för mig i alla fall att jag har ett speciellt ansvar för att det inte ska hända igen, och att ha kunskap om vad som skedde och hur det kunde ske. Många gamla människor i vår församling har upplevt krigets konsekvenser i svält, död, flykt, som barn. De själva var drabbade på annat sätt, inte minst att man eventuellt kunde ha en aktiv nazist till far eller mor. Allt detta måste också bearbetas och leder ibland till försvarsmekanismer.

Sedan jag var i Yad Vashem [Jerusalem] tror jag att jag känslomässigt ha kunnat fatta denna katastrof som kunde pågå i flera år, för inte så länge sen. Jag försöker att göra mitt bästa för att motverka, upplysa och sensibilisera.
 

Tack än en gång för din presentation som jag upplevde som oerhört innehållsrik och bra.

Vänligen,

Susanne

 

Tyska St:a Gertruds församling/ Deutsche Gemeinde

Susanne Blatt, Kyrkoherde/Hauptpastorin