Kommentar från Solveig Freudenthal, Stockholm

Ett hjärtligt tack för era strålande föredrag och film i söndags [20/10 2013] i Norrköpings synagoga. Era bidrag var mycket uppskattade av alla som var där – Bertils berättelse och Anne-Charlottes fina film. Vi är så glada att vi nu i Norrköping kan använda synagogan och ha intressanta program –och att det kommer så mycket folk. Det var ju verkligen härligt att det kom så många i söndags. Än en gång, ett hjärtligt tack för era fina insatser.

Kommentar från Marie-Stéphanie Persson, bolagsjurist hos BDO Sweden AB, Stockholm

Bra och viktigt att det uppmärksammats av Peter Wolodarski (som i mitt tycke är en mycket begåvad skribent och samhällsdebattör). Håller med om att det är ”förfärligt” att din bok synes få allt större aktualitet p.g.a. det som händer just nu …..och inte lär den väl minska när man ser utvecklingen av vissa nationalistiska partiers tillväxt i Europa och här hemma (förfärligt; man trodde väl ändå att människan hade kommit något längre i sin utveckling). Dock; i en sådan utveckling är det viktigt att få motvikter och påminnas och i den kampen är din berättelse väldigt viktig. PS! Läste förresten att nu säger man inte längre invandrarfientliga partier i vissa kretsar utan ”(in)landsvänliga” partier………..

Kommentar från Bertil Kjellander,Villneuve Loubet/ Frankrike

Hej käre Namne! Det var en mycket bra artikel [Peter Wolodarskis söndagskrönika i DN den 29/9 2013] och kopplingen till dagens debatt kring romerna är uppenbar. Jag gratulerar dig till att ha fått och fortlöpande får välförtjänt erkännande för din bok och all den möda, som ligger bakom. Det är strålande om Din bok kan bidraga till att Sveriges fläckiga förflutna i samband med andra världskriget kommer upp i dagen i och med att hemligstämplarna förfaller och en mer korrekt historiebeskrivning skapas, samt att yngre generationer får mera korrekt kunskap om historien för att lära av densamma.

Kommentar från Ulla-Britt och Gunnar Nilsson, Jönköping.

Hej Bertil! Tack för Din vänlighet att tänka på oss i Din strävan att få några av vår tids skändligheter ytterligare ihågkomna och förhoppningsvis också medverka till att människor bedöms efter var och ens enskilda moraliska kapacitet och förmåga och ej efter yttre omständigheter som hudfärg, grupptillhörighet, yrkes- eller levnadsförhållanden i övrigt. Någon resa till Stockholm är inte påtänkt för närvarande.Jag ha problem med sårläkning på min vänsterfot sedan några månader tillbaka. m v h Ulla-Britt o Gunnar [båda födda 1925 i Helsingborg]

Kommentar från Ulla Schmaderer, handläggare vid Tysk/Svenska Handelskammaren i Stockholm

Herzlichen Dank für deine Einladung zum Vortrag über dein Buch [8/10 2013]. Wir fanden den Abend alle sehr schön, den Vortrag interessant und fesselnd und die Kulisse des jüdischen Museeums beeindruckend. Auch dein Publikum war sehr sympatisch und ich finde es schön und wichtig sich auch heute noch für die Einzelschicksale aus dieser dunklen Zeit zu interessieren. Mich berührt das immer mehr als große Zahlen von schrecklichen Greueltaten. Ulla

Kommentar från hovfotograf Lennart Nilsson, Stockholm

"Jag har hört många Rotaryföredrag men det här var bland de bästa. Det var både inspirerande och transpirerande."

Lennart Nilsson kände hjärnkirurgen Herbert Olivecrona och följde honom i sitt arbete på Serafimerlasarettet (se "Till Sverige-historien som aldrig blev berättad" s. 209-210).

Kommentar från Peter Salzer, Stockholm

Bäste Bertil:

Det var verkligen intressant och givande – och mycket rörande - att lyssna på Dig idag och prata med dig en liten stund efteråt. Dina föräldrars historia är rörande och jag kan förstå hur du som jag eventuellt måste känna Dig ibland – hade de inte lyckats hade Du aldrig funnits.

 

Så där har jag tänkte ibland – hade min far inte lämnat Wien och Österrike i tid, och stannat kvar som sin far, hade vi båda hamnat i helvetet. Istället överlevde han 5 år i RAF på fem fronter och jag två resor över Atlanten förbi ubåtarna, och familjen blitzen.

Och som jag sade att höra Driebergen och även namnet Waldenström som båda hade en viss anknytning till var en extra kick.

Jag skall nog skriva ner mina minnen – jag är den enda kvar från den tiden i vår släkt.

Tack igen för ett trevlig möte – vi kanske ses igen.

Hälsar Peter

Kommentar från Doktor Bengt Erik Ginsburg, Stockholm

Hej Bertil!

Din bok är ett oerhört viktigt dokument över förhållanden i Europa som det idag är svårt att förstå att det kunde hända. Men din berättelse har också paralleller till berättelser som många flyktingar bär med sig idag från olika delar av världen. De hände på Balkan på 1990-talet och idag från många andra delar av världen där människor utsetts för förtryck och förföljelser. Människor med de mest ohyggliga berättelser blir inte trodda. Det kollektiva förnekandet och den kollektiva tystnaden blir grymheternas beskyddare. Din berättelse i din bok fogar sig till andra ovärderliga vittnesmål över mänsklig grymhet. Den ger bilder av en vardag utanför koncentrationslägren, över modig mänsklig värme och en medvetenhet om det fruktansvärda som förgiftade ett helt samhälle. Det är svårt att förstå att inte motståndet mot detta var större och kraftfullare, utan att det fick pågå!

Hälsningar

Bengt Erik Ginsburg

Barnläkare, läkare i det svenska flyktingmottagandet 1985-2000

Kommentar från Kyrkoherde Susanne Blatt, Stockholm

Hej Bertil,

Tack så mycket får din koncentrerade och gripande föreläsning. Jag beundrar dig på många sätt. Vilken uthållighet och noggrannhet att samla ihop alla pusselbitar, vid sidan om jobbet. Och att utsätta sig för smärtan det måste ändå innebära att se vad som hände ens föräldrar, som de själva inte kunde berätta. Att berätta är verkligen nyckeln till att arbeta för att det ska inte hända igen, och att hedra alla människor som drabbades av Holocaust.

Ett känsligt ämne för tyskar, frågar du. Visst, det var tyskar som planerade och genomförde förintelsen, och har man tyskt pass så känns det för mig i alla fall att jag har ett speciellt ansvar för att det inte ska hända igen, och att ha kunskap om vad som skedde och hur det kunde ske. Många gamla människor i vår församling har upplevt krigets konsekvenser i svält, död, flykt, som barn. De själva var drabbade på annat sätt, inte minst att man eventuellt kunde ha en aktiv nazist till far eller mor. Allt detta måste också bearbetas och leder ibland till försvarsmekanismer.

Sedan jag var i Yad Vashem [Jerusalem] tror jag att jag känslomässigt ha kunnat fatta denna katastrof som kunde pågå i flera år, för inte så länge sen. Jag försöker att göra mitt bästa för att motverka, upplysa och sensibilisera.
 

Tack än en gång för din presentation som jag upplevde som oerhört innehållsrik och bra.

Vänligen,

Susanne

 

Tyska St:a Gertruds församling/ Deutsche Gemeinde

Susanne Blatt, Kyrkoherde/Hauptpastorin