Intervju i Sveriges Radio Gävleborg P4 på minnesdagen av Förintelsen den 27 januari 2015.

• Bertils föräldrar pratade aldrig om Förintelsen  (publicerat tisdag 27 januari kl. 14:36)

"Det fanns ett liv fram till kriget, och ett liv i Sverige"


Bertil Oppenheimers föräldrar flydde från nazisterna och lyckades ta sig till Sverige. Han har skrivit en bok om deras öden. Reporter: Linnea Johansson/Sveriges Radio


 

Bertil Oppenheimers föräldrar lyckades undkomma

förintelsen men ville aldrig berätta om sina upplevelser efteråt.

Foto: Linnea Johansson/SR.

Under tisdagen uppmärksammades att det är 70 år sedan Auschwitz befriades. Bertil Oppenheimers föräldrar undkom med nöd och näppe koncentrationslägren och lyckades fly nazisterna till Sverige.

Bertil Oppenheimers föräldrar kom till Sverige redan innan Andra världskriget 1937, men fick inget uppehållstillstånd och tvingades lämna landet året efter. Till Tyskland kunde de inte återvända. I stället fick de ta sin tillflykt till Rotterdam i Holland. När landet blev ockuperat hjälpte en familj som jobbade för motståndsrörelsen till att gömma dem. 

De tvingades i perioder gömma sig i en hemlig gång under ett kylskåp för att undkomma nazisterna.

Bertil Oppenheimer gästade under Förintelsens minnesdag PRO:s folkhögskola i Gysinge, och föreläste om sin bok "Till Sverige - Historien som aldrig blev berättad".


Men historien kring föräldrarna är ingenting som de själva delat med sig av. Under Bertil Oppenheimers barndom var Andra världskriget och Förintelsen ingenting man pratade om hemma. Det var först när hans föräldrar var döda sedan länge som han började söka sanningen kring deras liv.


– Det var alltid locket på. Så fort det var något om kriget på tv så stängdes tv:n av. Man hade uppenbarligen bestämt sig för att traumatiska händelser vill man inte föra över på sina barn. Man orkade inte. Man hade ett liv innan kriget som man lämnade bakom sig, och ett nytt liv i Sverige, säger han.


Är det här någonting som återkommer?
– Ja, många av överlevarna har haft svårt att föra vidare det här.
I samband med researchen för sin bok hittade Bertil Oppenheimers barnen i den holländska familj där hans föräldrar gömde sig. Bertil åkte och besökte dem, och de kunde berätta mer om när hans föräldrar tvingades att hålla sig gömda hemma hos den holländska familjen.

Nu är Bertil Oppenheimer orolig när han ser de främlingsfientliga strömningar som finns både i Sverige och i andra länder i Europa.
– När det är besvärliga tider måste man hitta syndabockar, hos muslimer, judar eller någon annan grupp. Det är påtagligt just nu och skrämmer mig, säger han.

//Linnea Johansson

Lyssna och hör hela intervjun på länken nedan (14 min)

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=6078660

Kommentar från Omi Söderblom Mohammar, domare i Svea Hovrätt

Jag vill tacka dig för ett fantastiskt fängslande och skrämmande föredrag [19/1-15]. Det känns minst sagt obehagligt när otäckheterna kryper så nära inpå som till min egen gamla klasskamrat. Jag tycker absolut du ska fortsätta skriva. Massor av lycka till och återigen oändligt stort tack.

Omi

Kommenar från Anne Palmers, Sr journalist (International Federation of Journalists), Göteborg

Tack för den trevliga presentationen av din biografi om dig och din familj [26 november 2014 i Gtbg, Samarbetsrådet Judar och Kristna]! 
Ju mer information vi kan sprida om mänskliga öden, desto större möjligheter ges för att ändra ett hopplöst falsk koncept - att vi alla är födda - för evigt - som fransmän/svenskar/britter/greker.  Hela Europa som övriga kontinenter är bebodda av en god blandning av alla sorter med sina kulturella särdrag och trossamfund.  En härlig mix av tusentals år av mänskliga strövtåg och äventyr, konflikter och krig.  Om barn redan i dagis fick veta att deras förfäder färdats till Antarktis och Grönland
och att de alldeles säkert har en avlägsen släkting på Pampas eller Nya Guinea, så  kanske främlingsbegreppet ändras?
Good luck!

Kommentar från signaturen Heidi, Göteborg

Tack för trevlig föreläsning. Det är alltid berikande att få dela andras upplevelser. Min upplevelse av att ha föräldrar som varit med i kriget är nog lite annorlunda än många andra då mina föräldrar varit väldigt öppna med att berätta. De har mer än gärna låtit mig fråga och då svarat fast alltid varit ytterst varsamma med hur jag reagerar. Min pappa satt i koncentrationslägret Auschwitz och är en av få som lyckats att fly. Min mor katolik, var en så kallad arisk vacker Österrikisk flicka lång, blond och med gröna ögon. De har då naturligtvis olika öden i kriget fast krigsupplevelserna är förfärliga oavsett ”vilken sida” man är på. Min mormor och morfar har hjälpt många judiska familjer under kriget så att vara medmänniska kan alla vara oavsett ursprung. Vilket dina föräldrar fått uppleva med de underbara familjer som hjälpte dem både i Sverige och Holland. Min pappa har haft en oerhörd styrka i livet, han sa alltid han har överlevt och upplevt rent helvete det finns bara en sak som kan vara värre och det är att hans barn dör före honom. De som upplevde detta under kriget hade han full förståelse att de nästan inte fann kraft att leva vidare utan melankoli och sorg resten av livet. Han var så tacksam över att han klarat sig och fick komma till underbara Sverige. Det som jag upplevt som jobbigt är att pappa ville förneka sitt ursprung då det fanns rädsla för upprepning vilket vi nu kan se i Europa. Frågade man honom vilket ursprung han hade så sa han ”Homo sapiens” samma som dig. Han hävdade att så länge människan envisas med uppdelningen vi och dem så kommer alltid olika värden kring olika ursprung att leva vidare. Allt elände är lika illa när människor blir utsatta av hot på grund av deras ursprung. Precis som du sa detta med register över Romer helt förfärligt och avskyvärt. Lev väl och hoppas många får njuta av dina föresläsningar.

Kommentar från Annebelle Gyllenspetz, ordförande i Samarbetsrådet Judar och Kristna i Väst, Göteborg

Hej Bertil! Hjärtligt tack för bokföredraget på kvällen den 26/11. Det var väldigt intressant och gripande. Jag ser fram emot att läsa din bok. Kul att du och mamma fann varandra där. I vår familj har det inte pratats alls om vårt judiska arv förrän jag började utforska detta i sena tonåren. Jag fick höra att det var farligt att avslöja att man var jude, så det präglade ju mig tidigt. Det drev mig att släktforska också och till slut att flytta till Israel. Det blev inte långvarigt, jag trivdes inte. Sedan länge är jag istället väldigt engagerad i dialogarbete och att jobba med information och undervisning om judendomen i skolor, föreningar och andra religiösa samfund. Jag gör också judiska morgonandakter i Sveriges Radio P1 sedan fyra år tillbaka. Annebelle

Kommentar från rektor Paula Lundgren, Montessoriskolan Globen, Alingsås

Vi tackar Bertil Oppenheimer för en fantastisk föreläsning om andra världskriget och hans familjs historia under förföljelsen av judar. Eleverna var jättenöjda och även vi vuxna. Det var trevligt att få träffa dig efter all trevlig och positiv korrespondens. Tack för att du ville komma och tack för att du sprider kunskap i ämnet. Så viktigt![Bokföredrag för årskurs 9 den 26/11 2014]. Hälsningar Paula

Kommentar från Ann-Charlotte Granström, Djursholm

Varmt tack för din berättelse idag![Danderyds församling den 29 oktober 2014]. Vi hörde och såg bra och berördes mycket av din historia! Du har dessutom ett härligt och ledigt sätt att berätta! Du är lätt att lyssna till! Man vill höra mera! Jag är ju uppvuxen i Göteborg, har gått i en skola med en stor andel judiska elever. Vi hade religion, inte kristendom, på schemat. Vi var vana vid klasskamrater som inte åt fläsk, som inte kunde komma hem och leka på lördagar när man bodde långt borta, vana vid att lära oss hebreiska uttryck, osv. Och vana att se judiska klasskamrater bli påhoppade, med glåpord, på väg hem från skolan. Jag har berättat hemma om din berättelse och vi har ju läst din bok också. Du gör ju verkligen ett viktigt arbete! Dessutom kan jag ana tillfredsställelsen i att förstå det som varit dolt i familjen och som förstås ändå präglat din och din brors uppväxt. Att lyssna på dig idag väckte många tankar och känslor. Inger följde med mig hem och vi fortsatte samtalet kring din historia och kring temat familjehemligheter. Hälsa! Lycka till med fortsatta boksamtal! Hur ska du fira det hundrade!? Kram! Ann-Charlotte